Gårdens historia

En gammal bondgård i Viken och dess historia

Bostadsområdet utmed Prästavägen norr om prästgård och kyrkstugan kallas Olowsgården. Det ägs av bostadsrättsföreningen Plogen nr 13. Huvudbyggnaden är delad i två bostadshälfter med trädgård utåt Prästavägen. Stallet och logen bakom huvudbyggnaden (corps-de-logi) är rivna men har väsentligen återbyggts i den gamla stilen med ett antal mysiga bostadsrätter. Det är om denna gårds öden som denna berättelse handlar:

Vi får gå tillbaka till 1800-talets mitt. Svanebäcks gård ägde då i princip all mark norr om kyrkan i Viken: Norra Hage och Svanebäck. År 1850 delades gården i två hälfter. Gårdsbyggnaderna i Svanebäck - varav huvudbyggnad och stall med tillbyggnader ombildats till bostäder i likhet med Olowsgården – följde med norra hälften eftersom de var belägna vid genomfarten, gamla väg 111 i höjd med Golfbanegränd. Södra hälften utan byggnader tillföll Hanna Andersdotter född 1819 och äldsta dottern till gårdens ägare. Hon fick således ett 20-tal tunnland jord med sig vid sitt giftermål med skepparen Tufve Pettersson född 1822. Det rörde sig om större delen av marken kring Norra Hage och markområdet omedelbart norr om kyrkan. Här uppförde Tufve den gård som då fick namnet Svenebäck nr 1 och alltså senare döptes till ovannämnda Olowsgården. Hustrun Hanna dog alltför tidigt redan 1852. Gården utarrenderades och Tufve köpte i stället Hårdbergska gården, Wiken nr 32 och flyttade in där år 1855. Tufve var ju inte bonde utan sjöfarare och skeppsbyggare med fem skutor och delägare i ytterligare tjugofem. Han behöll dock Svanebäck nr 1 till 1881 då gården såldes till åbon Sven Månsson. Denna åbo var även direktör för Kullens Sparbank. Tyvärr spelade han sig i konkurs, miste sin direktörsplats och även gården. Tufves son tog då över gården för en kort period.

Sedan hände en intressant period i gårdens utveckling. Anders Peder Hansen köpte gården1888. Hansen var agronom och mejerist. Med de kunskaperna gav han gården en ny inriktning. Mjölkkorna, både egna och andras, tog han tillvara i en produktutveckling i sitt nystartade mejeri som inreddes i en del av gården med egen ångcentral och hög skorsten. Mejeriets produkter blev populära inte bara hos ortsbefolkningen utan även hos storkunder som exempelvis Christinelunds slottsgård. Mjölk, grädde, ost och smör transporterades även med hästskjuts till Höganäs och därifrån vidare med järnväg. Gårdens "styresman" var Per Zerman som hade hjälp av många medarbetare såsom ladufogde, drängar och pigor av skilda slag. I dag är det svårt för en ung vikenbo att föreställa sig hur det kring gården vid kyrkan sågs hästar och vagnar resp. hördes vagnshjul på grus, hästklapper och gnäggningar, skrammel av mjölkkannor, råmandet av kor vid mjölkningsdags etc etc – mitt i dagens by. Och strax i utkanten kor och hästar på bete sommartid.

Patron Hansen blev en mäktig herre i den lilla fiskebyn. Han hade en motorbåt i vilken han och hustrun Katarina gjorde turer på sundet och färdades särskilt flitigt till Köpenhamn. Det var längtan till den danska huvudstaden som fick det danska paret att flytta från Östergötland (där de tillsammans med patronens broder drev en herrgård) och bostätta sig i Viken som låg på lagom avstånd till deras tidigare hemland. Herrskapet Hansens yngsta dotter Anna föddes i Viken 1897och levde ända fram till år 2000. Som 98-åring berättade hon om familjens leverne. Det var en berättelse om många och stora fester, om rikedom och välfärd, om byns innevånare och om byns dåvarande liv och utseende.

Familjen Hansen byggde ett hus vid nuvarande Bygatan 23, men dit vägrade hustrun Katarina att flytta. Sonen Jens övertog denna villa och lät där komplettera mejerirörelsen. Han lät också bygga en takpannefabrikpå gårdens ägorvid nuvarande Vångavägen (huset finns kvar än i dag som bostadshus). Där tillverkade han takpannor av cement. Det finns fortfarande många hus i Viken med omnejd försedda med dess cementpannor.

Gård och mark såldes 1918 till sjökaptenen August Andersson som lät arrendera ut både gård och bostad. Då nästa arrendator tillträdde lät August Andersson denne bo i hönshuset som byggdes om till bostad – själv flyttade Andersson in i huvudbyggnaden.

1939 övertog Jonny Bengtsson arrendet. Gården hade då 60 tunnland jord. Den stora täppan användes som betetshage. Där fanns också Storkadammen till glädje för törstiga djur på sommaren och för Vikens ungdomar på vintern då de kunde åka skridskor på isen. Täppan och Storkadammen låg i området norr om Vikhaga.

Den 15 februari 1971 såldes alla djur och hela maskinparken på auktion. Arrendator Bengtsson brukade gården något år till med hjälp av en maskinstation. Jordarealen hade då krympt till 16 tunnland, eftersom August Anderssons sterbhus i slutet av 50-talet hade sålt merparten av marken för bebyggelse av stora delar av nuvarande Norra Hageområdet. Idrottsplatsen som anlades längs dåvarande 111:an och Nytäppeområdet på 30-talet och uthyrdes till Vikens Idrottsklubb, hade i samma veva flyttat till Vikvalla.

1983 sålde sterbhuset också området kring gården inklusive byggnader. Vi är nu framme i modern tid med byggnaderna förvandlade till nämnda bostadsrätter.

Namnet Olowsgården kommer sig av att ägaren August Anderssons dotter Annie var gift med Bror Olow.

/ John Oltin